Ja, “hur skiljer man ord från ord?” Annika Marklund har skrivit en bra artikel i Aftonbladet om den tragiska händelsen i Stureby, om mordet på Therese.
Hon skriver att vi alla behöver kunna komma ihåg hur det var i tonåren, hur känslorna löpte amok, och vilken ångest det kunde innebära att bli bortvald. Mellan de två häktade tonåringarna så har det ju skickats många sms innan dådet tydligen, och det skulle kunna vara en planering av dådet, som då blir ett överlagt mord, men det skulle också kunna vara en förtvivlad tonårings ångest som sätts på pränt menar hon.
Även om meningen av sms:en är just det, bara att prata av sig, så har det ju lett till något helt annat. Det kan ju vara så att mottagaren tog det bokstavligt så att säga, även om tjejen inte menade det riktigt så, och katastrofen är ett faktum. Vad som fick killen, om det nu är han som har gjort det, vi vet ju som sagt inte ännu, att gå över gränsen vet vi egentligen inte, men en person som är psykist stabil gör ju inte det.
Då vet man ju innerst inne var gränsen går. Hur förtvivlad man än är. Om vi ska vara ärliga.
Eller hur?
Det gör det ju inte mindre tragiskt… för alla inblandade. För Thereses föräldrar, syskon, alla som fanns i hennes närhet. För de två tonåringarna som nu måste leva med det här i resten av sina liv, och deras föräldrar och släktingar…
Sorg i hjärtat.
Ta hand om er och era kära!
